Två musikfestivaler på en och samma dag

 

HÄSTVEDA/ÄSKEBERGA: Lördagen gick i musikens tecken i Hästvedatrakten. Lågmält i hembygdsparken där kulturföreningen arrangerade visfestival, rockigare och röjigare i Äskeberga, där Äskebergafestivalen ägde rum.

Slående är hur mycket musikalisk kompetens som kunde avnjutas. Båda arrangemangen höll hög klass och för en gångs skull finns det fog att säga att det verkligen fanns något för alla smaker. Isabell Dahlberg och Mats Källberg som tillsammans utgör duon Spiken i kistan har tillsammans med Hästvedaveteranen Åsa Bällsten och Maja Heurling ett spännande projekt i gång, Påtår hos Moa Martinson. I somras blev det en konsert i Moa och Harry Martinsons torp och i höst blir det en skiva.

– Det handlar inte om nostalgi, det är ett projekt där vi har letat och hittat väldigt olika material som vi har jobbat utifrån, berättar Isabell. Någon har använt sig av romantext, en annan av en insändare hon skrivit, eller bara hämtat inspiration från hennes liv. Skivan blir jättebra, men man skulle kunna göra mycket mer av det här.

– Moa är lika aktuell nu som hon var då, tillägger Åsa. Det handlar i grund och botten om orättvisa villkor.

Finurliga texter

Spiken i kistan inledde visfestivalen med finurliga texter om moderna människoöden till väl samstämda toner från sina båda gitarrer. Därefter fick publiken stifta bekantskap med djupröstade Jonathan Stål och Åsa Bällsten.

– Jag har faktiskt varit med på alla visfestivaler i Hästveda hittills, berättade Åsa. Jag tycker det är kul att komma hit och spela, även om publiken inte är den största.

Samuel Trygger inledde med en visa med många verser där han hade vänt på flyktingproblematiken. Där längtade framtidens flykting efter huset vid sjön i Dalarna, där rötterna fanns.

”Det kan alltid bli värre”

Göteborgsbördiga Britten Andersson, som driver vandrarhemmet i hembygdsparken, rev av två låtar utanför programmet och visade varför hon är populär att boka för visaftnar och liknande evenemang runt om i bygden. Därnäst var det dags för Maja Heurling och allra sist Kristian Svensson.

– Det kan alltid bli värre, sjöng Kristian och serverade fler – emellanåt galghumoristiska låtar.

Delvis syftade han på vädret, som var minst sagt omväxlande. Regnet kom och gick och växlade i intensitet.

– Det känns nästan som om vädret vill ge igen för den fina sommarn på något vis, sade Maja.

Välpreparerat i Äskeberga

I Äskeberga rådde samma festivalväder. Många besökare med rutin från andra festivaler var väl preparerade med både gummistövlar och regrockar. Några tält fanns uppslagna för att ge skydd under de värsta skurarna och scenen hade slutligen byggts upp inne på logen, under tak.

Bjärnumsbandet Bad Combination gjorde en bejublad spelning med klassiska rock-covers som fick igång fötterna på publiken.

– Vilken sångare, Jonas  Griph är grym! löd omdömet från några åskådare.

Martin ”Sleven” Nilsson, som spelar lead guitar i bandet, var nöjd. Inte minst med tanke på omständigheterna:

– Vår ordinarie trummis var på släktkalas i dag, så vi fick hjälp av en annan som vi bara har repat tillsammans med två gånger, men det gick jättebra.

Äskebergafestivalen en trevlig idé

Bad Combination repar en gång i veckan, men spelar bara ute någon gång i kvartalet. Alla i bandet har familj och då är det svårt att få allt att fungera om det blir för många spelningar, förklarar Martin.

– Anledningen till att just Äskeberga blev platsen för en av våra få spelningar är dels vänskapsband, men också att vi tycker det här är en trevlig idé som vi gärna vill stötta om det går, sade han.

Cindie Velin stod och diggade framför scenen när Jordbandet spelade. Hon hade sällskap av många andra också, för Jordbandet spelar svängig, tajt och medryckande musik med svenska, samhällsengagerade texter.

Fortsättning nästa år

– Det här är verkligen ett fint initiativ, menade Cindie. Synd bara att det regnar så mycket, men det kan man inte göra något åt. Och folk verkar ju trivas i alla fall!

På spellistan stod även Adde, Four Stars, rockiga Blå natt och Stenen kryper, där Stenen kryper fick avsluta festivalen med ösiga covers från Rolling Stones.

Initiativtagaren Susanne Jochmus Stöcke var nöjd. Det hade fått plats mer folk, men med tanke på att detta var första gången och att regnet öste emellanåt, fanns förvånansvärt många människor på plats. Och just som Susanne snabbsummerade festivalen spändes en fantastisk regnbåge tvärs över himlen:

– Vi kommer att gå ihop ekonomiskt och det är väldigt roligt! Vi har till och med några som campar här för att få in den rätta festivalkänslan, berättade hon. Det blir nog en repris nästa år…

Text och bild: Jeanette Thelander