Stort intresse för små skolors sammankomster

skolisar

FARSTORP/VERUM: Den sista onsdagen i varje månad träffas skolkamrater som har gått i skolan i Farstorp, Verum, Tågarp, Jägersborg, Lur, Matberga och Rullebacken på Kafé Verum i Hässleholm. Ett besök visar att intresset för sammankomsterna är stort, mycket stort.

Några minuter innan det magiska klockslaget 13.30 sitter en handfull personer samlade vid ett av borden. Men efter ytterligare en kvart är kaféet i princip fullsatt med närmare 30 före detta elever i ovan nämnda skolor. Den som vill kan ta med sig sin äkta hälft, men det är det ingen som tycks göra.

– Åh nej, skulle man göra det hade det ju inte varit mycket mening med att komma hemifrån, skojar någon vid ett av borden och ler finurligt.

Samtalen flyter lätt och skratten är många och hjärtliga. Flera säger att det är ett fint sätt att hålla kontakten på. Kan man och har lust, så kommer man till kaféet, har man förhinder eller hellre vill göra något annat, så stannar man hemma. Det finns inget tvång och inga krav, bara en stående inbjudan att komma närhelst man känner för det.

Inget sommaruppehåll

– Rekordet är nog 32 personer, berättar Bertil Nilsson, välkänd och välsedd reporter på Norra Skåne, och som själv tillhör elevkretsen. Det är roligt att så många vill komma. Vi har heller inget sommaruppehåll, det känns förlegat i dag.

Träffarna började för drygt två år sedan. Lena Magnusson och Mona Johansson kläckte idén och sedan pratade damerna med Bertil, som skrev ett par rader i tidningen då det hela drog igång. Sedan rullade det på. Det brukar dyka upp ett par nygamla ansikten varje gång det är träff.

– Jag fick idén av min sons svärmor, berättar Mona. Deras klass träffades i Örkelljunga på ungefär samma sätt. Det är verkligen jätteroligt att vi är så många!

En anledning till att man trivs så bra ihop kan vara att de flesta kommer från liknande förhållanden, tror Bertil.

– Och skolorna när vi gick där var verkligen kulturhärdar! Lärarna undervisade med enkla medel men hade samtidigt stor frihet. Var det fint väder en dag gick vi kanske ut allesammans och plockade svamp, som vi gick igenom och lärde oss om nästa skoldag.

Bra med mindre format

Dagens kritik mot de mindre skolorna har de före detta byskoleeleverna svårt att förstå. Själva tycker de att skoltiden var ljus och att de lärde sig mycket, inte trots att, utan snarare tack vare att deras skolor var av det mindre formatet.

– Det fanns ett gemensamt förhållningssätt, alla var vi till exempel måna om att ta hand om de som var yngre, tillägger Ingalill Persson. Flera årskurser gick ju i samma klass.

– Något som ställde krav på lärarna också – det kräver mycket om man ska undervisa flera olika elever på olika nivåer varje dag, påpekar Bertil. Och det gällde att sköta sig. Jag hade till exempel min lillasyster i samma skola och man visste ju att om man gjorde något som föll ur ramen, så fick mor och far reda på det direkt…

När klockan drar sig mot halv fyra tunnas sällskapet ut och många beger sig hemåt. Men flera dröjer sig kvar ytterligare en stund i solskenet utanför kaféingången. Det är uppenbarligen svårt att slita sig från de livliga och glada samtalen, även om en ny chans ges 24 september.

Text och bild: Jeanette Thelander