Samfälligheten blev en obehaglig överraskning

Lars-Göran Nilsson är en ordningsam man som bland annat sparat de bygglovshandlingar som han fick för snart 30 år sedan och som visar att kommunen gav grönt ljus för att bygga på mark som han inte ägde.
Lars-Göran Nilsson är en ordningsam man som bland annat sparat de bygglovshandlingar som han fick för snart 30 år sedan och som visar att kommunen gav grönt ljus för att bygga på mark som han inte ägde.

HÄSTVEDA: Lars-Göran Nilsson i Hästveda fann sig tvungen att lagom till jul behöva punga ut med flera tusen kronor – för mark som han var övertygad om att han redan ägde – och som han för ett trettiotal år sedan även fått bygglov för. Allt beroende på en gammal samfällighet som plötsligt kom i dagen.

– Det är märkligt, tycker han, att jag fick bygglov för garaget på mark som inte var min egen.

Samfälligheten i det här fallet gällde mark som man planerade att göra en väg på under slutet av 1800-talet. Men planerna blev aldrig genomförda, tiden gick och hela saken blev inaktuell och glömdes bort. Fram till nu.

Den gamla samfälligheten kom i rörelse när en äldre fastighet bytte ägare. Den nye ägaren undersökte möjligheten att köpa till en bit av kommunens angränsande mark. Det var då det uppdagades att det faktiskt inte var kommunens mark. Inte enbart. Marken ägdes av samfälligheten som var knuten till flera olika fastigheter som under årens lopp förändrats på olika sätt, till exempel genom avstyckning. Kommunen vände sig till lantmäteriavdelningen med en ansökan om att denna skulle utreda och ta bort hela eller delar av samfälligheten.

Tvingades köpa mark

Så kom det sig att det i slutet av april damp ner ett brev till de berörda fastighetsägarna. Vid tidpunkten var det oklart vilka i dag levande personer som var delägare. I Lars-Görans brev stod det dock: ”På det samfällda området står det en byggnad som enligt bygglovshandlingarna tillhör dig.”

– Därmed hade jag inte mycket val, säger Lars-Göran. Om jag ville kunna använda mitt garage, så blev jag mer eller mindre tvungen att köpa marken som det stod på och inte bara den, utan också den del som min infart ligger på.

Detta trots att Lars-Göran alltså så sent som i slutet av 1980-talet, alltså ungefär 100 år efter att samfälligheten bildats, sökte bygglov för ett garage på den samfällda marken, något som också beviljades.

– Jag påpekade att det såg ut som om det fanns en samfällighet där på kartan, men det viftades bort, berättar Lars-Göran. ”Bara bygg du – det där är något gammalt som hängt med på kartan bara, det är säkert borttaget för länge sedan.”

Varierande förrättningskostnader

Lars-Göran byggde sitt garage och det har han sedan dess använt så som brukligt är och allt har varit frid och fröjd. När det där första brevet dök upp blev han inte glad. I det långa brevet framgick bland annat att förrättningskostnaderna beräknades till mellan 5 000 och 50 000 kronor.

– Det är ett enormt spann – tänk om vilken företagare som helst hade lämnat en sådan offert, säger Lars-Göran. Det hade inte framstått som särskilt seriöst.

Lantmäteriet ute på platsen där den gamla vägen skulle ha gått. Gunnar Petersson, Henrik Johansson och Cecilia Sörensen tillsammans med en av de berörda fastighetsägarna, Tommy Davidsson.
Lantmäteriet ute på platsen där den gamla vägen skulle ha gått. Gunnar Petersson, Henrik Johansson och Cecilia Sörensen tillsammans med en av de berörda fastighetsägarna, Tommy Davidsson.

Anledningen till att förrättningskostnaden kan variera så mycket är enligt lantmätare Henrik Johansson, att kostnaderna är helt beroende av vad som kommer fram i utredningen:

– Det kan dyka upp saker vid arkivforskningen som man inte var medveten om, till exempel servitut som inte registrerats upp och som därför inte syns i fastighetsregistret när ansökan kommer in. I det här fallet har mantal överförts i samband med efterföljande fastighetsbildningsåtgärder, till exempel en hemmansklyvning 1897, vilket har gjort arkivforskningen ganska omfattande. Därför är det svårt att beräkna förrättningskostnaderna i ett ärende, även ärenden som på förhand ser självklara ut.

Några gick med plus

Utredningen visade att det fanns fler ägare i samfälligheten som inte hade en aning om att den fanns. Hässleholms kommun visade sig ha störst del i samfälligheten och fick därmed också bära den största delen av förrättningskostnaden, drygt 17 000 kronor. Men alla delägare fick dela på kostnaderna, baserat på hur stor andel de ägde, vilket i sin tur baserades på mantal i fastigheterna. Några delägare blev utköpta och kunde avsluta historien med plus i kassan (en totalt ovetande delägare kammade till exempel hem 96 kronor). Andra, som Lars-Göran, fick betala.

– Fast mindre del nu än vad som var sagt från början, berättar Lars-Göran. Vi har haft flera möten med alla inblandade där vi har protesterat mot de höga kostnaderna, det senaste strax efter jul. Allt ska vara utrett nu, men ännu så länge är det varken inbetalt eller utbetalt några pengar.

Att gamla samfälligheter ligger och spökar under ytan är inte helt ovanligt. Under några år på 1990-talet utgick under några år statliga subventioner för avvecklande av samfälld vägmark, så kallade städförrättningar, framför allt i mindre byar på landsbygden. Men i dag får alltså de berörda fastighetsägarna stå för kostnaderna när det ska städas upp i arkiven.

Lars-Görans garage visade sig ligga mitt på den mark som för snart 100 år sedan var tänkt som väg.
Lars-Görans garage visade sig ligga mitt på den mark som för snart 100 år sedan var tänkt som väg.

I det aktuella fallet slutade förrättnings-kostnaden på över 30 000 kronor för en markareal på strax över 2 000 kvadratmeter. Och trots att det fram till för ett par år sedan var fullt möjligt både att söka bygglov och att bevilja bygglov på mark som byggaren inte själv ägde, så fick Lars-Göran efter många om och men viss kompensation för kommunens sätt att hantera hans bygglovsärende för snart 30 år sedan:

– Ja, kommunen gick in och tog 500 kronor av den totala kostnaden för mig. Jag har fortfarande inte tänkt ut vad jag ska göra med alla de pengarna, säger Lars-Göran torrt.

Text och bild: Jeanette Thelander

Fotnot: Jämfört med när Lars-Göran beviljades bygglov på 1980-talet, så fungerar dagens samarbete mellan kommunen och lantmäteriet bättre, enligt lantmätare Henrik Johansson. Dels beroende på att lantmäteriet i dag ligger under kommunen och dels eftersom ny teknik och GIS-program har underlättat granskning. I dag kontaktas lantmäteriet ”ganska ofta” av bygglovshandläggare som har fastighetsrättsliga frågor och vice versa.