Norra Skåne-skandalen: Förlikning under galgen

Berit Önell och Anders Kauranen under seminariet 100 grävare tidigare i år.
Berit Önell och Anders Kauranen under seminariet 100 grävare tidigare i år.

HÄSTVEDA: Nu har ännu en punkt satts för ett av kapitlen i Norra Skåne-skandalen. Nyligen meddelades att tidningens före detta nyhetschef, Anders Kauranen, blir redaktionschef för SVT:s Västmanlandsnytt och under tisdagskvällen nåddes också en förlikning mellan Journalistförbundet och Medieföretagen gällande den granskande kommunreportern Berit Önell.

– Det har varit ovanligt långa och utdragna förhandlingar, säger Journalistförbundets förhandlingschef, Johannes Isaksson.

– Vi var beredda att gå vidare till Arbetsdomstolen inom två veckors tid, om vi inte hade nått en förlikning i dag. När företaget insåg allvaret, kom man till sist med ett seriöst bud.

Förlikningen kom alltså till under galgen, men detaljerna är det ingen som avslöjar.

– Nej, det hör till spelet. När en förlikning väl är nådd, går parterna vidare och talar inte om detaljinnehållet i själva förlikningen, säger Johannes.

Föredömligt försvar av pressfriheten

Förhandlingarna, som har bestått av flera olika parallella processer, har pågått sedan april i år och tisdagens möte var det femte som skedde i Hässleholm.

Journalistförbundets ordförande, Jonas Nordling, säger i ett pressmeddelande att hela historien visar att det aldrig går att ta pressfriheten för given.

– Den måste hela tiden försvaras, vilket både vår medlem och journalistklubben på Skånska Dagbladet/Norra Skåne gjort på ett föredömligt sätt.

Historisk dag för yttrandefriheten

I sammanhanget kan nämnas att tisdagen också blev en historisk dag för yttrandefriheten, i och med att Göteborgs universitet fick världens första Unesco-professur i just yttrandefrihet och internationell mediepolitik, något som universitetets rektor, Pam Fredman är mycket stolt över:

– Det ligger i linje med vår vision att lyfta vikten av frågeställningar som rör yttrandefrihet och demokrati.

Som Utgivet tidigare berättat om, har Berit Önell gjort många uppmärksammade granskningar av Hässleholms kommun, vilket retat upp de lokala makthavarna. Först blev Berit omplacerad av Norra Skånes chefredaktör sedan kommunpolitikerna uttryckt sitt missnöje med granskningarna. Sedan blev Berit uppsagd när hon vägrade bli omplacerad på en nyinrättad enmansredaktion i Perstorp. På tisdagskvällen kunde hon äntligen andas ut en smula.

Nöjd med förlikningen

– Jag har varit bestämd tidigare med att det inte var aktuellt med en förlikning, men att tidningen nu går med på det är ju också ett sätt för dem att erkänna att de faktiskt har gjort fel, säger Berit.

Hon menar att en förlikning var att föredra framför en process i Arbetsdomstolen, då den kunde ha blivit väldigt långdragen.

– En sådan process kan ta flera år och under tiden skulle jag inte kunna jobba. Det var förstås en helt orimlig situation. Så jag är nöjd med den uppgörelse vi nådde i dag.

Formellt sett, avslutas nu Berit Önells anställning på Norra Skåne från och med 1 november. Sedan är hon inte längre anställd, utan är fri att använda sin tid hur hon vill.

Vill fortsätta granska

Exakt vad hon ska ta sig för nästa måndag morgon vill hon inte gå in på i detalj. Men att hon exempelvis kommer att vara en efterfrågad föreläsare inom pressfrihet och journalistik är knappast någon vågad gissning.

– Jag vet inte så mycket ännu om hur min framtid kommer att se ut, jag har ju varit bunden av min anställning på Norra Skåne fram till nu – ja egentligen är jag ju det fram till och med fredag. Men jag hoppas förstås på att få arbeta med granskande journalistik och att fortsätta verka för pressfriheten.

Berit Önell har fått mycket positiv respons för sitt sätt att stå upp för pressfriheten i Hässleholms kommun. Förutom mängder av blommor, telefonsamtal och mejl, har hon även blivit nominerad av allmänheten till titeln Årets hässleholmare. Pristagaren utses av Hässleholms kommun.

Text: Jeanette Thelander

Relaterade artiklar:

Trovärdighet och värdighet

Turerna kring Norra Skåne rullar vidare

Händelserna på Norra Skåne ”otroliga”

Glimmingemördaren drog fullt hus

Nils-Åke Sjösten trollband publiken med sin berättelse om Glimmingemördaren, Nils Peter Hagström.
Nils-Åke Sjösten trollband publiken i Hanaskogs bibliotek med sin berättelse om Glimmingemördaren, Nils Peter Hagström.

HANASKOG: Morden i Glimminge, en ruggig historia som passar bra så här i Halloween-tid när höstmörkret sänker sig, fascinerar folk fastän det nu har gått 128 år sedan allt hände. När lokalhistorikern Nils-Åke Sjösten berättade om sitt arbete med en kommande bok om morden, drog det fullt hus i biblioteket i Hanaskog.

– Jag tror inte att någon människa föds ond, sade Nils-Åke. Frågan är vad som hade hänt med mördaren, Nils Peter Hagström, i dag. Kanske hade han man ställt en diagnos och gett honom medicin så att han hade kunnat fungera i samhället. Han verkar ju till exempel helt ha saknat impulskontroll.

Nils-Åkes förhållande till morden i Glimminge tar egentligen sin början när Glimmingemördarens bödel, Per Steijnech, avrättade en annan känd brottsling, Konrad Pettersson Lundqvist Tector, utanför Visby, 1876, den ena av de två sista – och samtidiga – offentliga avrättningarna i Sverige.

– Uppflugen i ett träd vid avrättningsplatsen satt min mormors mor, med min mormor i magen och tittade på när det hände, berättar Nils-Åke.

Dramatisk avrättning

Tectors avrättning var minst sagt dramatisk. Enligt Jan ”Loffe” Carlsson, som spelade rollen som Tector i filmen Drömmen om Amerika, dog Tector i en hjärtattack sedan han blivit framsläpad och lagd på stocken där hugget skulle falla. Men bödeln skulle ändå skilja huvudet från kroppen. Dock hade Steijnech inte en av sina bästa dagar, utan tvingades hugga tre gånger innan huvudet lossnade. När Steijnech elva år senare halshögg Glimmingemördaren Nils Peter Hagström, räckte det dock med ett hugg.

Vad som föranledde morden i Glimminge, hur de egentligen gick till och i vilket förhållande de mördade och mördaren stod till varandra, är ännu så länge inte helt klarlagt. Samtida tidningsuppgifter och andra källor är motstridiga.

Nils-Åke råkade en dag djupdyka i en boklåda på ett antikvariat och hittade då en gammal pekoral om Glimmingemorden, skriven av en okänd författare och utgiven på C. M. Bååths boktryckeri i Malmö 1887, alltså samma år som Glimmingemördaren Hagström avrättades. Nils-Åke beslöt sig för att modernisera häftet, på 45 sidor, och översätta texten till modern svenska.

– Jag är allmänt intresserad av kriminalhistoria, det sitter i sedan jag gick i skolan i Kristianstad och hade en lärare som kunde berätta väldigt många kriminalhistorier. Ju mer jag satte mig in i Glimmingemorden, desto fler frågetecken dök upp. Så jag är fortfarande inte klar med genomgång av domböcker och andra källor som kan berätta om hur det verkligen förhöll sig.

Skar halsen av åttaåring

Planen är att den moderniserade pekoralen ”Glimmingemördarens hämnd: Ett hemskt blad ur brottmålsannalerna” ska komma ut i januari-februari kommande år, kompletterat med en del författad av Nils-Åke Sjösten med rena historiska fakta och kommentarer till den ursprungliga texten.

– Det är mycket som inte stämmer, menar Nils-Åke. Till exempel beskrivs Hagström som ”ful” och det sägs att han hade ett stort, vildvuxet skägg vid mordtillfället, men jag har sett bilder på honom tagna strax innan, där han uppenbarligen är helt slätrakad.

Exakt var i Glimminge morden ägde rum är inte heller helt tydligt. I rättegångsprotokollen står det ”Glimminge gård”, men en av de mördade, mannen i huset, Johannes Sonesson, har titeln ”åbo”, så sannolikt har det lilla lantbruket snarare varit knutet till Glimminge gård på något sätt. Klart är dock att fyra personer blev mördade, förutom Johannes Sonesson även hans hustru, Lovisa Tufvesdotter, samt deras svärdotter, änkan Carolina Carlsdotter och hennes dotter Clara.

Morden utförs mycket brutalt, med hjälp av yxa och kniv. Hagström, som inte vill se någon överlevande i gården som kan peka ut honom, skär alltså till och med halsen av lilla Clara, som vid tillfället bara är åtta år gammal.

Vittne överlever tre dagar

Motivet till mordet sägs av några uppgiftslämnare vara hämndbegär, då Nils Peter Hagström varit förälskad i Carolina, men tvingats se henne gifta sig med en annan. Andra uppgifter gör gällande att motivet snarare är pengar. Änkan Carolina lär nämligen ha fått 500 kronor i skadestånd i samband med att hennes make Sven omkommit i en arbetsplatsolycka vid järnvägen, blott ett år efter giftermålet. Hagström tror att pengarna finns gömda i gården, men finner till sin besvikelse att de är insatta på bankbok och att det bara finns sex enkronor i kontanter i huset.

Efter morden rafsar han med sig så mycket han kan av värde och sätter sedan eld på såväl uthus som boningshus innan han far åstad i den hästdragna släden. Grannar, som snabbt uppmärksammar branden, lyckas dock rädda boningshuset till hälften och hinner även dra ut de fyra döda. Eller snarare tre döda – stackars Carolina, som blivit slagen upprepade gånger i huvudet med en yxa, överlever i tre dagar innan hon dör på lasarettet i Kristianstad. Hon kan därmed berätta vad som hänt och peka ut Nils Peter Hagström som mördaren.

Efter ett par dagar fångas Hagström in och sedan döms han till döden och avrättas alltså i Kristianstad i mars 1887.

Yxa i källaren och spökerier vid ruinen

– Han åker alltid fast, säger Nils-Åke. Egentligen är Nils Peter Hagström en ganska tafflig småtjuv som det går rejält snett för. Kanske blir han desperat när han upptäcker att det inte finns några pengar i gården, han har velat komma över dem för att kunna åka till Amerika. Han vet att om han åker fast är det fjärde resan för stöld och på den tiden innebar det med säkerhet livstids fängelse. Och då var livstid verkligen livstid, man kom inte ut förrän de bar ut en med fötterna före.

Enligt de officiella uppgifterna hittas aldrig yxan som användes som mordvapen och Hagström blånekar till morden, trots överväldigande bevisning. Men en av kvällens åhörare säger sig ha en släkting som hittat en yxa i en källare till en ruin i trakterna. Om det är just den yxan kan han emellertid inte garantera, men nog är det allt lite underligt att göra ett sådant fynd?

När berättelsen är över är det många åhörare som försöker skaka av sig obehaget innan de reser sig och lämnar biblioteket. Men 88-årige Nils O Malmberg lägger till en pikant spökhistoria innan han beger sig ut i kvällsmörkret:

– Det sägs att det spökar där morden ägde rum, säger han allvarligt. Även om gården aldrig byggdes upp igen utan bara förföll till en ruin, så går de döda igen. I granngårdarna hörs ljud. Det bankar i rutorna och knakar i golven – det är något som ligger i luften. Men så fort någon försöker ta reda på var ljuden kommer ifrån, så blir det tyst…

Text och bild: Jeanette Thelander

Efterlängtad invigning av Gården i Hästveda

HÄSTVEDA: Fritidsgården i Hästveda invigdes officiellt under lördagen med bandklippning, cupcakes och gäster. Efter en lång och turbulent tid, verkar det som om gården äntligen hamnat på rätt plats och besökssiffrorna skjuter åter i höjden.

– De senaste ett och ett halvt åren har vi lagt ner mycket energi och tid, så vi är faktiskt lite stolta att vi lyckats med detta, vi gör ju det för ungdomarnas skull, säger Helen Nilsson, som är sekreterare i styrelsen för föreningen som driver fritidsgården.

När nuvarande styrelse, med ordförande Björn Jochmus-Stöcke i spetsen tog över föreningen och verksamheten fick man börja om på nytt med det mesta. Samtliga personer i föregående styrelse avgick samtidigt, efter att många suttit länge på sina poster. När den ursprungliga gården, den gamla villan vid skolan, revs för några år sedan, blev föreningen husvill.

Flyttat runt i flera år

I ett första skede inhystes fritidsgården provisoriskt på Hantverksgårdens ovanvåning, men det var ingen bra lösning, även om den fungerade under en övergångsperiod. Därnäst flyttade man till en källarlokal i det gamla kommunhuset, men det var heller ingen optimal lösning.

– Lokalerna där var ganska sunkiga, även om vi gjorde vårt bästa för att piffa upp dem. Men framför allt kände sig ungdomarna inte trygga där, det rörde sig mycket okänt folk i området, eftersom det är stor omsättning på hyresgästerna i fastigheten. I längden blev det ohållbart, menar Helen och får medhåll av Helena Nordh-Fherm, som också sitter i styrelsen för fritidsgårdsföreningen.

De nuvarande lokalerna, källarplanet i Hantverksgården, verkar alla nöjda med. Det är kommunens egna lokaler som tidigare var sparsamt använda. Nu har de fått nytt ventilationssystem och en rejäl uppfräschning. En del av arbetet med målning och liknande, har ungdomarna själva hjälpt till med.

– De här lokalerna är mycket bättre än de förra, säger Emil Wahlqvist, som går i nian. De är mycket större och finare.

Det innebär att det finns gott om plats för både pingis- och biljardbord, men också plats för tv-spel och filmvisningar med mera.

”En jättebra mötesplats”

– Jag är här ofta, säger Marie Roth, som går i sjuan. Det är en jättebra mötesplats.

– Alla som kommer hit är faktiskt trevliga, tillägger klasskompisen Celina Omari, som för dagen har med sin lillasyster Melissa och hennes kompis Natalia Kolacinska.

– Men vi är egentligen för små för att vara här, men ibland, vid vissa tillfällen, som i dag, får vi också komma hit, förklarar Natalia.

Gården är alltså egentligen till för de lite äldre ungdomarna, från årskurs sju och upp till 20 år. Gården är inte öppen varje dag, men några vardagskvällar och inte minst fredagskvällar, är här alltid öppet. Nu, när höstlovet har börjat, har man utökat öppettiderna så att ungdomarna ska ha någonstans att vara.

”Här finns alltid något att göra”

– Man kan göra allt möjligt här, förklarar Marie, baka, laga mat, titta på film…

– Jag går hit ofta, men inte varje gång, för jag har min brottningsträning också, säger Simon Nilsson. Men jag brukar komma ner åtminstone någon dag i veckan och på fredagarna.

– Det är skönt att vara här, man får vara ifred från småsyskon och föräldrar som tjatar, tillägger Emil. Här finns alltid något att göra och man kan vara med kompisarna.

Just nu jobbar Sangeta Bajric på fritidsgården på en 90-procentig tjänst tillsammans med Annika Jochmus-Stöcke, som stöttar upp på 75 procent.

– Det gör att vi alltid kan vara två här på fredagskvällarna och det behövs, säger Sangeta, för då brukar det komma många ungdomar hit och det är svårt att klara av verksamheten helt på egen hand.

Besökssiffrorna skjuter i höjden

På fredagskvällarna kommer det kring 60-70 ungdomar, under vardagskvällarna har man som regel 20-25 besökare på gården. I september månad hade man totalt 466 besökare, vilket är en toppnotering.

– Efter flytten från den gamla gården gick besökssiffrorna ner, men nu, sedan vi flyttade in här, har de stadigt gått uppåt igen och det är jätteroligt, säger Helen. Här är det enkla regler som gäller, man ska vara drogfri och uppföra sig trevligt och hyfsat så att alla känner sig välkomna och trygga.

Ungdomarna vittnar om att verksamheten fungerar bra. Särskilt mycket berömmer de Sangeta, som arbetar för det mesta.

– Hon har alltid ett leende på läpparna och ser en, frågar hur det är, säger Celina.

– Alla har respekt för henne och det gör att alla följer reglerna här, tillägger Marie. Man känner igen alla som kommer hit och det är tryggt. Man känner sig verkligen hemma här!

Text och bild: Jeanette Thelander