Nya regler för betesmark

Bedömningen av vad som ska räknas som betesmark eller ej är på väg att ändras. Sannolikt innebär det att fler lantbrukare kan få gårdsstöd för sin betesmark.
Bedömningen av vad som ska räknas som betesmark eller ej är på väg att ändras. Sannolikt innebär det att fler lantbrukare kan få gårdsstöd för sin betesmark.

HÄSTVEDA: När det nya landsbygdsprogrammet träder i kraft 2015, innebär det bland annat förändringar kring ersättningar för betesmark. De klassiska svenska beteshagarna med många träd kan nu åter bli stödberättigade, men först ska de inventeras av Jordbruksverket.

Renodlat skogsbete eller fädbodbete kommer fortfarande inte att kunna få gårdsstöd, däremot miljöersättning. Men bedömningen av vad som är skog och vad som är en beteshage med många träd kan komma att ändras från och med 2015.

Om EU godkänner det svenska förslaget till nationellt stödprogram, kommer sannolikt fler markägare att bli berättigade till gårdsstöd för sin betesmark. Tidigare har man enbart sett till antal träd per hektar och för många träd (mer än 60 per hektar) har inneburit att betesmarken i stället klassats som skog. Det har heller inte varit solklart vad som ska räknas som träd och vad som kan betraktas som sly.

Missgynnade biologiska mångfalden

Men om det svenska förslaget går igenom, kommer Jordbruksverket att ändra på sin bedömning och i stället för att enbart räkna antalet träd kommer man också att använda sig av andra bedömningar av hur tätt träden står.

Studier som gjorts av effekterna av förra programperiodens definition av betesmark visar bland annat att den totala betesmarksarealen i Sverige sjönk, då många lantbrukare inte kunde söka stöd för den. Andra lantbrukare röjde och fällde träd, inte sällan de ur ekonomisk synpunkt ”sämsta” träden, med stor andel död ved, något som missgynnar den biologiska mångfalden.

Men nu ska alltså betesmarkerna inventeras och det arbetet pågår året ut och även hela nästa år. Främst kommer myndigheterna att studera flygfoton, men eftersom det kan vara svårt att se var olika naturtyper börjar och slutar med hjälp av flygfoton, så kommer man även att göra gårdsbesök för att bättre kunna avgöra var gränserna går för de olika typerna av mark. I första hand inventerar man mark som tidigare varit berättigad till miljöersättning, men inte gårdsstöd.

Text och bild: Jeanette Thelander

Barnbarnsbarn hittade den glömde svensken

Nancy Wiberg Huestis och Sandi Koltzau barnbarnsbarn till den glömde svensken.
Nancy Wiberg Huestis och Sandi Koltzau barnbarnsbarn till den glömde svensken, framför huset på Västra Järnvägsgatan där deras gemensamme anfader Josef växte upp.

HÄSTVEDA: Två veckor innan jul blir Josef Johansson Wiberg i Hästveda lämnad av sin fru Hanna. Hon tar med sig deras fyra döttrar, men lämnar kvar lille John, den yngste sonen. Innan Josef vet ordet av har hustrun åkt till Amerika med det lilla kapital som de nyligen fått i arv. Året är 1903 och Josef ser aldrig mer varken hustru eller döttrar i livet.

– På sätt och vis handlade hela Josefs liv om förlust. Han förlorade hela sin familj och kom senare också att förlora sitt hem i en eldsvåda.

Så säger Nancy Wiberg Huestis, barnbarnsbarn till Josef när hon och Sandi Koltzau, även hon Josefs barnbarnsbarn, drygt 100 år senare sitter och dricker kaffe i Josefs gamla föräldrahem i Hästveda.

– Tänk, här måste Josef ha lekt framför kakelugnen när han var liten, säger Sandi. Det är märkligt att vi sitter här nu.

Ensam kvar i Sverige

Det är en historia som hade kunnat platsa i TV-serien Allt för Sverige. Den är dramatisk men rymmer också mycket sorg och saknad. Familjens äldste son, Evald, fullgör sin militärtjänst vid tidpunkten när hans mor och systrar drar iväg över Atlanten. Men när han är färdig med det militära, hämtar han upp sin lillebror John och åker tillsammans med honom till Amerikas förenta stater. Kvar blir Josef, som nu har mist hela sin familj.

– Min farfar, John, berättade att han stal mat på gatorna i Chicago för att överleva den första tiden, minns Nancy. Men mycket mer fick vi i familjen aldrig veta. Han ville inte prata om det och det är kanske inte så konstigt. Det måste ha varit hemskt att bli övergiven av sin mamma och tvingas skiljas från sina systrar – särskilt som han och en av systrarna var tvillingar och tydligen helt oskiljaktiga.

Nancy började släktforska 1972. Det var långt innan datorerna blev vardagsmat och internet fanns inte, långt mindre verbet ”att googla”. På den tiden bedrevs släktforskning medelst fjärrlån på olika bibliotek, fysiska besök på pastorsexpeditioner och kyrkogårdar samt genomgång av microfilmer och författande av handskrivna brev till förmodade släktingar.

”The forgotten Swede”

I den släkthistoria som Nancy håller på att skriva ner, kallar hon Josef för ”The forgotten Swede”, den glömde svensken. För Josefs öde hade verkligen fallit i glömska.

– Jag kunde inte komma vidare när det gällde Josef, varken jag eller någon annan hade en aning om vad som blev av honom sedan. Men redan där och då kände jag att jag helt enkelt var tvungen att åka till Hästveda för att försöka ta reda på mer. Men det dröjde många år innan resan blev av, säger Nancy.

Det hann bli 2000-tal. Internet och e-post hade blivit vardagsverktyg för de flesta västerlänningar och en dag plingade det till i Kenneth Palmgrens inbox. Nancy hörde av sig och ställde frågor om sitt släktförflutna till servicekontorets föreståndare i Hästveda. Kenneth, som vanligt utrustad med envishet, tålamod och näsa för en bra historia, gav sig inte förrän han hade fått fram information om Josef.

– Han jobbade vid järnvägen och hade flyttat runt en del, bland annat till Diö och Stenbrohul, säger Kenneth. Men just i Stenbrohult tog alla spår slut. Så jag ringde till en redaktör på Smålänningen och berättade historien om Josef och undrade om de visste något eller kunde hjälpa till. På Smålänningen tyckte man att storyn var tillräckligt intressant för att de skulle sätta in några efterlysande rader om den.

Notis som gav napp

Och se, det blev napp! En kvinna som såg notisen i tidningen ringde sin bror i Helsingborg som kunde redogöra för händelseförloppet efter Stenbrohult. Josef hamnade i Moheda. Där bodde han ensam i ett litet hus, som en dag fattade eld och brann ner till grunden. Josef klarade sig, men alla hans saker försvann i branden.

– Men han måste ha haft någon form av försäkring, för han kunde faktiskt bygga upp ett nytt hus till sig sedan, i Finja, där han sedan bodde fram till sin död, säger Nancy och hugger in på Kerstin Perssons hembakade äppelkaka.

I dag är det nämligen Kerstin och Bengt Persson som bor i Josefs gamla föräldrahem. När de flyttade in, 1974, alltså två år efter det att Nancy börjat släktforska borta i USA, var huset ett riktigt kråkslott och trädgården var ”en djungel”. Något som är svårt att tro i dag när man ser det välskötta huset och den omhuldade trädgården.

Flera Sverigebesök

Nancy har varit på besök i huset flera gånger, det hör liksom till när hon gör Sverigebesök. De senaste gångerna har också Sandi varit med. Nancy och Sandi kände inte varandra så väl från början, men de kände till varandra och började som vänner på facebook. Och i takt med att bilden av deras gemensamma anfader började klarna, fördjupades vänskapsbanden mellan de båda nästkusinerna.

– Vi är så tacksamma för att vi får lov att komma och hälsa på här i huset, säger Sandi.

– Vi har verkligen blivit väl emottagna i Sverige, tillägger Nancy. När jag kom över första gången för nio år sedan, kände jag inte en människa och folk hemma sade att jag var galen som skulle åka helt ensam till ett främmande land långt borta där jag bara hade haft mejlkontakt med en komplett främling, det vill säga Kenneth.

– När Kenneth berättade att Nancy skulle komma och att hon skulle bo på hotell, så sade jag direkt att det inte kom på fråga, tillägger Kenneths fru, Anne-Marie. Nancy skulle självklart bo hos oss!

Så blev det också. Och så småningom blev det en utflykt till Småland där bara ruinerna efter Josefs hus  fanns kvar.

Mjölkpall som berörde

– Men vi hittade den gamla jordkällaren och kikade in, berättar Anne-Marie. Där inne stod en äldre mjölkpall som hade sett bättre dagar.

– Och i dag står den gamla mjölkpallen hemma hos mig i USA, fyller Nancy i. Det var ett väldigt känslosamt ögonblick. Att befinna sig på exakt samma plats som den där min farfars far en gång bodde, det berörde djupt. Jag är så glad över att ha hittat mina svenska rötter och över våra nya vänner som jag och Sandi har fått i Sverige.

– För oss är det ett mysterium som klarats upp, menar Sandi. Ingen har velat prata om det som hände den där julen 1903, när stackars Josef blev lämnad, det har varit ett familjetrauma. Men nu, så här lång tid efteråt, känns det bra att vara i Hästveda. Vi kommer definitivt på besök fler gånger!

Text och bild: Jeanette Thelander

FN:s äldredag firas med seniormässa i Broby

Det lär bli knökfullt på parkeringen utanför Folkets Hus när Seniormässan slår upp portarna, så det är ett bra tips att vara ute i god tid.
Det lär bli knökfullt på parkeringen utanför Folkets Hus när Seniormässan slår upp portarna, så det är ett bra tips att vara ute i god tid.

BROBY: Allt från judo och brandsläckning till dragspel och vävning – Seniormässan i Broby 1 oktober har ett minst sagt späckat program. Som avslutning berättar Bertil Nilsson om sin tid som lokalreporter i Östra Göinge.

24 utställare finns på plats i och utanför Folkets Hus i Broby och i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler serveras fika och korv med bröd att avnjuta till de olika föredrag som äger rum där.

Att Seniormässan äger rum just 1 oktober är ingen slump. Dagen är nämligen utnämnd av FN som internationell äldredag. För hela arrangemanget står Östra Göinge kommun i samarbete med bland andra Studieförbundet Vuxenskolan och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Judo mot väskryckare

Själva mässan i Folkets Hus slår upp portarna klockan 13 och det första föredraget i Vuxenskolans lokaler äger rum en timme senare. Det är Anders Bengtsson från judoklubben som är först ut med att prata om personligt skydd under rubriken ”Vad kan jag göra om någon vill ta min väska?”

Bland utställarna i Folkets Hus som presenterar sin verksamhet finns bland annat Räddningstjänsten som erbjuder prova-på-släckning med handbrandsläckare, men även Glimåkra vävstugeförening, vårdcentralerna i Broby och Knislinge, Minnesteamet och Göinge träningscenter för att nämna några. Dessutom finns möjlighet att stifta närmare bekantskap med el-scootrar i olika modeller om man känner för att flyga fram bekvämt och ljudlöst.

Sista punkten på programmet för dagen är alltså Bertil Nilsson, som börjar tala klockan 19 om sin tid som lokalreporter i Östra Göinge. Det gör han i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler och på vägen dit från mässan kan man dessutom passa på att gå en tipspromenad där priserna lottas ut bland deltagarna.

Text och bild: Jeanette Thelander