Full fart på Harabacken

HÄSTVEDA: Sensommarracet i Hästveda drog som vanligt mycket folk som kunde njuta av ett helt perfekt folkrace-väder. Arrangörsklubben Hästveda FRC, kunde glädja sig åt att regnet hängde i luften, tillräckligt för att det inte skulle damma från banan, men för lite för att det skulle förmå blöta ner åskådare och tävlingsekipage.

– Olle fick välja om vi skulle åka till Jakt- och fiskemässan på Bosjökloster, eller om vi skulle åka hit till Hästveda och titta på folkrace, sade Bengt-Arne Bengtsson från Hökön som tagit med sig barnbarnet till Harabacken.

Han försäkrar att han inte själv känner sig lockad att sätta sig bakom ratten till en folkracebil. Han tänker på allt det arbete som ligger bakom varje start. Många, många timmars skruvande i garaget, så han nöjer sig så gärna med att titta.

– Det är häftigt att se när de krockar, fyller Olle i.

Action lockar ungdomarna

Att de unga grabbarna går på folkrace för att se action råder det inget tvivel om. Mamman till en annan kille i publiken berättar att han gillar när förarna blir stående på banan och inte kan ta sig av för egen maskin, för då måste de stora traktorerna och hjullastarna komma, vilket är höjdpunkterna för hans del.

– Jo, folk kommer hit för att se när det händer saker – och det gör det alltid när man är på folkrace, intygar Pär Leijon, som tillsammans med Glenn Ljunggren sköter bommen till depån.

Pär kommer från Ystad och Glenn från Kristianstad. Men när det är tävling hjälps klubbarna åt med funktionärer. Och om man ska tro Pär och Glenn, så är det folkrace man ska ägna sig åt om man gillar att ge och ta emot hjälp.

– Absolut! När folk har bekymmer ute i depån, kanske saknar ett däck eller någon reservdel som man inte har med sig, då får han eller hon nästan alltid hjälp av någon som lånar ut av sina egna grejor, säger Pär.

– Men när man sedan befinner sig innanför bommen här, då är man inte vänner, då kör man bara för att vinna, fyller Glenn i.

”Folkrace är en livsstil”

Folkrace är verkligen en folksport, som man ägnar sig åt för att det är både spännande och socialt, om man ska tro de båda bomvakterna. Varför annars jobba en hel dag alldeles ideellt?

– Folkrace, det är en livsstil, slår Glenn fast. Det är mycket roligare än att sitta hemma i soffan och glo på tipsextra till exempel.

Det syns att både tävlande och funktionärer har roligt. Visst ser det kul ut när ett gäng grabbar helt manuellt välter en bil som voltat på rätt köl igen – med föraren i. Enligt uppgift klarade sig bilen så pass bra att den senare var med i final… Tre tävlingsklasser finns med i programmet, juniorer, damer och seniorer.

– Damerna kan välja om de vill tävla i damklassen eller den vanliga seniorklassen, förklarar Pär. I juniorklassen är det mixat, sedan väljer en del tjejer att köra i damklassen ett tag, men de allra flesta går över och tävlar i den vanliga seniorklassen sedan.

Sensommarracet var inte den sista tävlingen på Harabacken för i år. Den 27 september, är det dags för nästa tävling som markerar säsongsavslutningen. Då blir det parallellsprint. För resultat hänvisas till arrangörsklubbens hemsida.

Text och bild: Jeanette Thelander

Stort intresse för små skolors sammankomster

skolisar

FARSTORP/VERUM: Den sista onsdagen i varje månad träffas skolkamrater som har gått i skolan i Farstorp, Verum, Tågarp, Jägersborg, Lur, Matberga och Rullebacken på Kafé Verum i Hässleholm. Ett besök visar att intresset för sammankomsterna är stort, mycket stort.

Några minuter innan det magiska klockslaget 13.30 sitter en handfull personer samlade vid ett av borden. Men efter ytterligare en kvart är kaféet i princip fullsatt med närmare 30 före detta elever i ovan nämnda skolor. Den som vill kan ta med sig sin äkta hälft, men det är det ingen som tycks göra.

– Åh nej, skulle man göra det hade det ju inte varit mycket mening med att komma hemifrån, skojar någon vid ett av borden och ler finurligt.

Samtalen flyter lätt och skratten är många och hjärtliga. Flera säger att det är ett fint sätt att hålla kontakten på. Kan man och har lust, så kommer man till kaféet, har man förhinder eller hellre vill göra något annat, så stannar man hemma. Det finns inget tvång och inga krav, bara en stående inbjudan att komma närhelst man känner för det.

Inget sommaruppehåll

– Rekordet är nog 32 personer, berättar Bertil Nilsson, välkänd och välsedd reporter på Norra Skåne, och som själv tillhör elevkretsen. Det är roligt att så många vill komma. Vi har heller inget sommaruppehåll, det känns förlegat i dag.

Träffarna började för drygt två år sedan. Lena Magnusson och Mona Johansson kläckte idén och sedan pratade damerna med Bertil, som skrev ett par rader i tidningen då det hela drog igång. Sedan rullade det på. Det brukar dyka upp ett par nygamla ansikten varje gång det är träff.

– Jag fick idén av min sons svärmor, berättar Mona. Deras klass träffades i Örkelljunga på ungefär samma sätt. Det är verkligen jätteroligt att vi är så många!

En anledning till att man trivs så bra ihop kan vara att de flesta kommer från liknande förhållanden, tror Bertil.

– Och skolorna när vi gick där var verkligen kulturhärdar! Lärarna undervisade med enkla medel men hade samtidigt stor frihet. Var det fint väder en dag gick vi kanske ut allesammans och plockade svamp, som vi gick igenom och lärde oss om nästa skoldag.

Bra med mindre format

Dagens kritik mot de mindre skolorna har de före detta byskoleeleverna svårt att förstå. Själva tycker de att skoltiden var ljus och att de lärde sig mycket, inte trots att, utan snarare tack vare att deras skolor var av det mindre formatet.

– Det fanns ett gemensamt förhållningssätt, alla var vi till exempel måna om att ta hand om de som var yngre, tillägger Ingalill Persson. Flera årskurser gick ju i samma klass.

– Något som ställde krav på lärarna också – det kräver mycket om man ska undervisa flera olika elever på olika nivåer varje dag, påpekar Bertil. Och det gällde att sköta sig. Jag hade till exempel min lillasyster i samma skola och man visste ju att om man gjorde något som föll ur ramen, så fick mor och far reda på det direkt…

När klockan drar sig mot halv fyra tunnas sällskapet ut och många beger sig hemåt. Men flera dröjer sig kvar ytterligare en stund i solskenet utanför kaféingången. Det är uppenbarligen svårt att slita sig från de livliga och glada samtalen, även om en ny chans ges 24 september.

Text och bild: Jeanette Thelander

Göinge naturfestival kommer till Hästveda

naturbild Mikael Gustafsson

HÄSTVEDA: Göinge naturfestival, som blev en succé i Hässleholm när den hölls för första gången i vintras, anordnas nästa år i Hästveda 24 januari. Naturskyddsföreningen Göinge, som står för arrangemanget, vill att festivalen alternerar mellan olika orter i kretsen.

– Det ska bli intressant att se hur det hela faller ut, men vi valde Hästveda av flera anledningar, berättar fotografen Mikael Gustafsson, som även är med i styrelsen i Naturskyddsföreningen Göinge.

– Dels var Hantverksgården mer prisvärd att hyra än Kulturhuset i Hässleholm och dels är läget bra, det är inte så värst långt att promenera från tåget till Hantverksgården om man till exempel kommer från Lund eller Malmö.

Stor fototävling

Naturfestivalen inleds redan klockan 9.30 på morgonen med Anette Lykke Lundbergs dokumentärfilm Mandelblom, kattfot och blå viol, som även visats på SVT vid ett par tillfällen. Sedan rullar programmet på fram till 17.45, då det är prisutdelning i den stora fototävlingen, dit vem som helst kan lämna bidrag.

– Man kan komma och gå som man vill under dagen, så var det förra gången, det växlade lite hur mycket publik som fanns på plats vid olika tider, säger Mikael.

Hela evenemanget är gratis och arrangeras med hjälp av ideella krafter. Under dagen samlar man in pengar till Naturskyddsföreningens projekt ”Rädda bina” och målet är att få ihop 10 000 kronor. Därför finns det bland annat möjlighet att köpa fika på plats, liksom böcker, honung och fågelholkar.

Naturskyddsföreningen i Göinge har funnits i tre år i sin nuvarande utformning. Innan dess ingick inte Hässleholms kommun i kretsen, men det gör man alltså nu.

Vit fläck på kartan

– Tyvärr fanns det en vit fläck på Naturskyddsföreningens karta och det var Hässleholms kommun, berättar Mikael. Men för tre år sedan bestämde vi oss för att även Hässleholms kommun skulle ingå i Göingekretsen tillsammans med Osby och Östra Göinge och det har blivit bra.

Hela naturfestivalsprogrammet finns på föreningens hemsida, som nyligen fått en rejäl uppfräschning. Men innan naturfestivalen äger rum, så hinner man med en hel del andra aktiviteter också.

Redan nästa lördag, 6 september, arrangerar föreningen en Vieåledsvandring från Hovgården till Skeingeborg och 14 september blir det en bussresa till västra Blekinge där man bland annat besöker några av platserna i Mikael Gustafssons och Martin Emtenäs bok Upplev Sveriges historia, som gavs ut 2014. Även Martinsonsmuseet i Jämshög får ett besök. 21 november blir det ekologisk vin- och ölprovning i Osby med bildvisning av Anders Ekstrand på temat Go west – Californiens natur och fåglar.

Text: Jeanette Thelander
Bild: Mikael Gustafsson